det går inte en dag utan att jag tänker på dej.. gråter ofta fast det är nu ganska längesen du lämnade oss..
du bara försvann, ena sekunden talade vi i telefon. nästa var du borta..
jag glömmer aldrig när mamma ringde, skyddat nummer och jag visste direkt!!
hon sa att du gjort dej illa, att inget var brutet.. jag frågade flera gånger vart ni var och tillslut sa hon köping.
jag frågade om jag skulle komma dit, men hon sa att det behövs nog inte.. men sen frågade hon en sjuksyster som stod brevid, om jag skulle komma. hon sa ja..
vickis körde mej...
ringde syrran på vägen dit och hon skulle oxå komma.
när vi var framme kändes det bra, jag trodde att bara jag kom dit och fick se dej, se att du mådde bra, att det inte var så farligt som jag anade..
klev in genom dörren till hiva och möttes av en sjuksyrra som började förklara vad som hänt. har inte en aning om vad hon sa egentligen, men jag kommer ihåg att det enda jag tänkte var att jag slår ner henne om hon säger att du e död.
- vi gjorde allt vi kunde, men det gick inte..
jag bara föll ihop i en liten klump, kunde inte andas, bara skrek... sjuksyrran försökte mota in mej i ett rum, jag stod mitt i korridoren och bara grät, skrek, jag vet inte riktigt... jag kunde inte stå alls...
sen kom mamma ut från ett rum. och vi bara stog där och höll om varandra...
sen gick vi in...
du låg där, helt stilla.. och jag bara väntade på att du skulle titta upp, att allt var ett sjukt skämt...
syrran kom, jag vet inte när men plötsligt va hon där. och alla hennes barn och man.
mamma sa - vi som hade det så bra...
dom kom in med massa papper om hur man går vidare, vad händer nu och sånt skit.. jag bara ville att dom skulle dra därifrån...
syrran ringde runt till alla och berättade vad som hänt, jag kunde inte tala alls
jag satt å höll din hand, vet inte hur länge, säkert flera timmar, kände hur du började bli kall och jag försökte värma dej...
tillslut sa syrran att vi måste åka. då fick jag panik.
skulle vi lämna dej där?? men vi gjorde det efter en stund...
jag älskar dej så mycket... jag är så ledsen att du inte finns här, vill kunna ringa dej, vill kunna få skäll, ville att du skulle fått träffa tintin och den nya... ville att du skulle få se att jag klarat mej ganska bra...mest av allt vill jag bara kunna få prata med dej, när som helst...
torsdag 28 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhh... :-(
SvaraRaderaJa,det där var ju totalt oväntat..