älskade ungar

när jag fick veta att jag var gravid med elin,( min äldsta som blir 16 i år) såvar det bara lycka.. en liten gullig bäbis tänkte jag.. tror inte jag tänkte så mycket mer än så:) hon kom å var såklart världens vackraste... efter det har jag fått 4 till och alla är förståss lika underbara och vackra..

vad man inte visste då är att dom faktiskt blir större, att den lilla söta prinsessan kommer växa upp till den vackraste tjejen någonsin.. och att hon ska gå igenom allt. hon ska älska och bli älskad. hon ska svika och bli sviken. hon ska skratta och gråta. hon ska göra olika val, ibland rätt val och ibland fel. hon ska lära sej livets stora gåta. hon ska få vänner och förlora vänner. hon ska skaffa fel vänner och rätt vänner. hon ska bli besviken på många. hon ska lära sej allt ifrån att gå och tala, till att gå fint och tala fint. jag skulle så gärna vilja hjälpa henne, så att hon bara behövde uppleva allt det vackra och fina i livet, att hon slapp olycklig kärlek och allt ont. ibland känns det som jag bara vill linda in henne i bomulloch skydda henne från allt som kan såra och göra ont. men jag vet ju att det inte går. att hon själv måste gå hela den långa vägen genom livet, och stöta på alla dom hinder som finns. jag hoppas att jag kan på något sätt hjälpa henne att ta sej över dom på det enklast sättet, och att hon VILL ha min hjälp.
det finns INGET som gör så ont som att se sitt eget kött och blod må dåligt. att ens egen lilla unge ska behöva ha så ont. jag skulle lätt kunna hugga en kniv i mej själv eller någon annan för barnens skull.
inget av detta visste jag för 16 år sedan, när jag stirrade på det blå strecket på grav-testet.
jag oroar mej exakt hela tiden för att något ska hända. när inte barnen är hemma så oroar jag mej. men jag kan ju inte heller hålla dom hemma, låsa fast dom och inte släppa ut dom. då missar dom ju livet.
jag hoppas och jag tror att jag allafall gett mina barn grunden till att bli något, till att lyckas med vad dom än bestämmer sej för att göra, och att dom gör det med förnuft.
time will tell....